Den stora branden i Chicago, 1871

Casey Grant från the National Fire Protection Association & författare Lauren Tarshsis (I survived-bokserien) pratar om lärdomar från den stora Chicagobranden 1871.

Den stora stadsbranden i Vänersborg - 1834

En olycka kommer sällan ensam. Efter att Vänersborg drabbats av koleran 1834 och hade börjat återhämta sig drabbades staden av ännu en olycka. Museichef Peter Johansson berättar om den stora stadsbranden samma år.

Lördagen den 4 oktober 1834 kokade en gryta tran över vid skomakaren Kylanders fastighet i Vänersborg. Golvet fattade eld och katastrofen var ett faktum. Elden spred sig snabbt över de tätbebyggda trähusen och tog sig enkelt över de smala gågatorna i Vänersborg.

Återuppbyggnaden av Vänersborg präglades av brandsäkerhetsfrämjande åtgärder. Gatorna breddades och ränntomter anlades i kvarteren. Ett utvidgat torg och en nyanlagd stadspark bildade dessutom en brandgata, senare benämnd "Kulturaxeln" som löper i en öst-västlig riktning genom centrala staden.​

Den stora branden i New York 1835

Den stora branden i New York 1835, skedde mitt under en koleraepidemi. En lagerbyggnad i centrum började brinna och starka vindar gjorde att elden spred sig snabbt.
Även delar av East River, som var frusen, fattade eld då det läckte terpentin från lagerbyggnader ner till floden.

New York Citys befolkning hade växt med 60 procent under det senaste decenniet och tillgång till ordentlig sanitet och rent vatten saknades.
1837 byggde man Croton-akvedukten, som inbringade 12 miljoner liter om dagen, vilket gav brandmän vad de behövde för att bekämpa lågor och levererade en ren källa till husägare och företag.
​


Travel through time podcast om den stora branden i new York 1835

Den brinnande spökstaden Centralia, Pennsylvania - 1962

Centrala Pennsylvania ligger ovanpå några av de största kolfyndigheterna i världen. Som mest hade Centralia närmare 3000 invånare. År 2020 var invånarantalet 4 personer.

År 1962 skulle en handfull frivilliga brandmän anlitas för att elda upp en soptipp under kontrollerade former, för att därefter släcka elden.
Den 27 maj 1962 släcktes elden. Den 29 maj slog lågorna upp igen, så ett nytt släckningsarbete sattes in. Den 4 juni flammade elden upp ännu en gång. Experter kallades in för att undersöka branden som vägrade slockna och efter mätningar visade sig området för branden innehålla höga halter kolmonoxid. Trots att elden ovan mark var släckt hade den spridit sig till de övergivna kolgruvorna. Centralia hade drabbats av en underjordisk brand som bara fortsatte sprida sig.

​Dokumentären nedan berättar även lite om Centralias historia. Vid 9:48 börjar de berätta om när branden startade.