Bok om driftsformer för kommunal verksamhet, SKL - 2011

Sveriges kommuner och landsting har tagit fram en bok som beskriver olika typer av driftsformer för kommunal verksamhet.

Läs mer här >>>

Karta visar driftsformer för kommunal räddningstjänst, SKL - 2015

SKL har tagit fram en karta över hur Sveriges räddningstjänster är organiserade.

Samarbete över kommungränser med civilrättsliga avtal, Räddsam F

Räddningstjänsterna i Jönköpings läns samarbete, Räddsam F, är ett bra exempel på hur mycket man kan åstadkomma genom att samarbeta över kommungränserna. I den bifogade verksamhetsberättelsen för 2019 får man en bra bild av hur mycket verksamhet som sker inom ramen för denna samverkan.

När larmet går – frivillighet på två sidor Atlanten

Det är en helt vanlig vardagskväll i en mindre stad på USA:s östkust. På parkeringen utanför brandstationen står pickuper och familjebilar tätt. Inne i byggnaden sitter några medlemmar runt ett bord och går igenom kvällens övning. Någon har fortfarande arbetskläderna på sig, en annan har kommit direkt från kontoret med skjortärmarna uppkavlade.

Plötsligt bryts samtalet av larmtonen.

Det blir inga dramatiska utrop. Ingen springer. Men rörelsen är omedelbar. Stolar skjuts bak, hjälmar tas ner från krokarna. Inom några minuter rullar den första bilen ut genom porten. De flesta som sitter i fordonet är volontärer. De har andra heltidsjobb. Ersättningen varierar – från mindre betalning per larm eller pensionspoäng till ingen ersättning alls. Ändå är det de som utgör grunden i räddningssystemet i stora delar av USA.

I småstäder och på landsbygden finns det ofta ingen heltidsanställd brandkår att luta sig mot. Volunteer fire company är räddningstjänsten. Organisationen liknar ibland mer en förening än en kommunal förvaltning, med egen styrelse, medlemsmöten och en historia som sträcker sig generationer tillbaka. På väggarna hänger fotografier av tidigare medlemmar – ibland samma familjenamn i flera led. Uppdraget är tätt sammanvävt med lokal identitet och stolthet.
Samtidigt är kraven höga. Utrustningen är modern och utbildningsnivån förväntas hålla professionell standard. Antalet medicinska larm har ökat kraftigt, vilket gör att många volontärer i dag rycker ut oftare på sjukvårdsuppdrag än på bränder. Tidskraven är påtagliga, och rekryteringen blir allt svårare när pendling ökar och färre både bor och arbetar i samma samhälle. Det är ett system som vilar på idealism, men verkar i ett modernt samhälle med ständigt ökande krav.

I Sverige ser det annorlunda ut – men kanske inte så annorlunda som man först kan tro.
En vardagskväll i en mindre svensk kommun går larmet. En montör stänger av maskinen, en lärare lämnar personalrummet. Deltidsbrandmännen samlas på stationen. De är kommunalt anställda, har beredskapsersättning och får betalt för övningar och insatser. Organisationen är tydligt integrerad i den kommunala strukturen, med nationella utbildningssystem och gemensamma riktlinjer.

Men vid sidan av deltidskårerna finns också räddningsvärn i många delar av landet. I mindre orter där avståndet till närmaste station är långt kan värnet vara den första – och ibland enda – omedelbara resursen. Medlemmarna har andra huvudsakliga sysselsättningar. Engagemanget bygger på lokal förankring och en vilja att skydda den egna bygden.

Skillnaden mellan länderna ligger främst i ramen runt frivilligheten. I Sverige är även den mest ideella insatsen oftast kopplad till formella avtal, försäkringsskydd och någon form av ersättning. Ansvarsfördelningen är tydlig, och utbildningen sker genom etablerade system. Men drivkraften är densamma.

I samtal med både amerikanska volontärer och svenska deltidsbrandmän återkommer samma formuleringar. Man gör det för samhället. För att man bor där. För att någon måste åka när det brinner hos grannen. Den lokala närheten är avgörande. Det handlar om att vara den som finns närmast när olyckan inträffar.

Båda systemen står inför liknande framtidsfrågor. I USA minskar antalet volontärer samtidigt som larmvolymerna ökar. Diskussioner förs om ekonomiska incitament, skattelättnader och kombinationstjänster för att säkra bemanningen. I Sverige är rekryteringen till deltidskårer och räddningsvärn en återkommande utmaning. Arbetsmarknaden är mer rörlig, fler pendlar längre sträckor och tillgängligheten under dagtid blir allt svårare att upprätthålla.
Frivilligheten finns kvar på båda sidor Atlanten, men den är inte självklar. Den kräver struktur, förståelse från arbetsgivare och ett samhälle som ser värdet av att människor engagerar sig utöver sitt ordinarie arbete.

När man står i en amerikansk vagnhall och ser volontärer kliva upp i brandbilen utan någon ersättning, och när man ser ett svenskt räddningsvärn samlas för att säkra en olycksplats i väntan på förstärkning, blir det tydligt att skillnaderna i organisation inte förändrar kärnan.

Det handlar ytterst om samma sak: att någon är beredd att ta ansvar för platsen där man bor – när det verkligen gäller.

Systemen är olika. Kulturerna skiljer sig åt. Men när portarna öppnas och blåljusen tänds är uppdraget detsamma.

/Jonas Olsson – brandingenjör och tidigare insatsledare. För närvarande frivillig brandman i Berwyn Fire Company utanför Philadelphia


​