Jag tillhör den kategori människor som behöver motivation för att ut och springa. Det räcker inte med att veta hur nyttigt det är för kroppen. Det behövs något mer.
Jag har testat en handburen GPS med inbyggd pulsklocka. En Garmin Forerunner 305. Vilken höjdare!

Pulsklocka i sig är en bra sak. Det går att springa på en lagom nivå så man orkar hela rundan. Det är ju ingen nyhet och jag tror de flesta räddningstjänster har en eller flera sådana.

GPS-funktionen var däremot spännande. Jag kan hela tiden se hur långt jag sprungit, vilken hastighet jag håller och om jag haft medlut eller motlut. All denna information lagras i klockan och kan efteråt läsas in i en dator. Informationen om löprundor som är lagrad i GPSen kan man också ta fram vid ett senare träningstillfälle. Då kan man tävla mot sig själv och försöka hålla jämnt tempo med sig själv från förra rundan. Jag tyckte det lät skumt, men testade det. Det fungerade bra. Alldeles för bra. Det var ingen lugn och skön runda, jag låg tjugo meter efter mig själv ett bra tag innan jag kunde slå mig själv på slutet.

De lagrade träningspassen kan sparas i datorn i en träningsdagbok som följer med GPSen, men också laddas upp på internet i en form av träningsdagbok där du också kan se på GoogleMap var du sprungit den aktuella rundan.

Läs mer här:



Finns det något negativt med utrustningen då? Jo det finns det säkert. Men jag har inte haft några bekymmer med vare sig instruktioner eller att komma igång. Däremot var den så rolig att jag tränat för mycket. Från noll till tre gånger i veckan. Det gav problem med menisken. Lite sjukgymnastik så skall det nog gå över.